Vi kommer alltid att leva, vi kommer aldrig att dö.

När jag tänker på döden blir jag så extremt lätt känslomässig. Jag har haft många tankar senaste tiden och tårarna kan börja rinna efter bara några sekunder om jag tänker på att förlora någon jag står nära. Jag har aldrig förlorat en familjemedlem eller vän eller ens en hund. Mina fina hundar som börjar bli gamla och min underbara familj. Jag kan inte förstå hur det kan kännas, vilken smärta det kommer vara.

Jag är inte en av dom som tänker att allt kommer fortsätta när vi slocknar. För mig kommer allt slockna och inte längre finnas. Och det är så jobbigt att tänka så. Vi måste ta vara på allt vi har. Men blir ändå rädd för att göra det. Hur kommer det kännas att tänka tillbaka på det som var? Jag vill inte tänka alls. Allt är så svårt när man är rädd för smärta och att slockna. Kan inte förstå hur döden kan vara en del av livet.